<html> <head> <link rel=stylesheet href="yngve.css" type="text/css"> </head> <style> html>body #leftMain{ background-color: white; position: absolute; top: 90px; width: 345px; padding-left: 150; padding-right: 23; } </style> <body> <div id="header" align="center"> <h1>Yngve Skld - svensk tonsttare <span style="color: #FFFFFF;">- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - </span></h1> </div> <div id="container"> <div id="leftBoarder"> </div> <div id="mainContent"> <div id="topMain" align="center"> <a class="menu" href="index.html">Hem</a> &nbsp; <a class="menu" href="bio.html">Biografi</a> &nbsp; <a class="menu" href="works.html">Verk</a> &nbsp; <a class="menu" href="discography.html">Diskografi</a> &nbsp; <a class="menu" href="scrapbook.html">Klippbok</a> &nbsp; <a class="menu" href="links.html">Lnkar</a> &nbsp; <a class="menu" href="contact.html">Kontakt</a> </div> <div id="leftMain"> <h2 align=center>Klippbok</h2> <br> <p align=center> Vi har tagit del av Yngves klippbok med tidningsklipp frn srskilt den tidigare delen av hans karrir som solist och kompositr. Boken avspeglar den gradvisa avskrmning och isolering mot publiken som karaktriserar Yngves utveckling. Materialet r rikhaltigt i brjan och tunnas ut varefter tiden gr. </p> <br><br><br> <p> Den frsta noteringen r frn 16. Maj 1916 och en konsert med Richard Anderssons Musikskola dr Yngve vid pianot framfrde sin egen pianotrio: <br><br>  Yngve Skld, som ger de vackraste lften. Med fverraskning lyssnade man till tv satser ur en pianotrio, frukten af en femtonrings alstring, hvari rjdes osedvanlig formbegfning samt en frisk melodisk och harmonisk uppfinning af nordiskt ursprung. <br><br>Att profetera r ju vanskligt, men af allt att dma mter hr en begfning, vid hvilken man har anledning knyta de varmaste frhoppningar. <br><br>Skriver signaturen O. M--s. <br><br> <br><br>Signaturen r inte lika entusiastisk vid uruppfrandet av den symfoniska dikten  Njden Nischergurgjes vandring till Sames sner den 6. Februari 1917 p Musikaliska Akademien under Nils Grevillius ledning. Svagheterna ursktas dock helt av kompositrens ungdom. <br><br> Att vid skildrandet av nordisk vildmarksnatur undvika Sibeliska tonfall, krfver starkare sjlfstndighet n med fog kan vntas af en sjuttonring.--- Mest fngslar finalen, fylld af stolt lidelse och erbjudande originella effekter. <br><br> <br><br>Signaturen S. v. K. tycker om samma uppfrande: <br><br> En symfonisk dikt i fyra satser efter delvis lapplndska motiv, vilken vckte uppmrksamhet fr en god uppfinning och en lyckad instrumentering. <br><br> <br><br>Frn en konsert i Malmkping med Svea, Hilding och Yngve Skld, sger H. <br><br> Hr Yngve Skld presenterade en egen komposition, sonate fr piano, som frmst gav honom anledning att dagalgga en verkligen brilliant pianoteknik. <br><br> <br><br>Vid en konsert I Musikaliska Akademien, den 23. Februari 1918, framfrdes pianomusik och O M--s. frn SvD var p plats: <br><br> Hr Skld, som frut vckt uppmrksamhet genom sin beaktansvrda lapska symfoni, gav denna gng i ett variationsverk fr piano nyo bevis p sin formella skerhet och skicklighet. Drjmte kunde med tillfredsstllelse iakttagas ett visst nationellt inslag, som ej alltfr ofta mter i ungsvensk musik. <br><br> <br><br>Yngve upptrdde svl i kyrkor som Stadshotellets salong med egna och andras pianoverk. Frn konserter i Askersund och rebro sades: <br><br> hans oktavlpningar , i vilket avseende man ansett honom ej vara vertrffad av varken ngon svensk eller utlndsk pianovirituos. <br><br>En av hans strsta frtjnster som kompositr r att f fram de mest skiftande tondagrar. <br><br> I ett 2-timmars lngt program visade han en fenomenal teknisk frdighet. Under dessa tekniska bravurnummer ljd flygeln som en hel orkester. <br><br> <br><br>Yngve turnerade tydligen regelbundet under ren 1918 till 1920 och verallt fr han stora lovord fr sin tekniska brillians men ocks fr de egna kompositionernas ton och innerlighet. Man kan ocks konstatera att kritikernas insikt och attityd varierar betnkligt. <br><br>Frn 1921 finns bara ett par omnmnanden i svensk press men desto mer frn Tjeckien, tyvrr fr vi invnta lingvistisk expertis fr att citera dessa. <br><br> <br><br>Den 17. December 1922 var Yngve tillbaka p den svenska scenen, nrmare bestmt i Gvle under tv s.k. Folkkonserter (med lga priser) dirigerade av Hilding Rosenberg. Frutom Berwalds Ess-dur symfoni och dagen efter Brahms e-moll framfrdes Yngves Konsertfantasi fr piano och orkester bda dagarna. De fyra nrvarande kritikerna var inte vervldigade. <br><br> Hr Yngve Sklds pianokonsert var av originellt slag och verkade mestadels kta orientalisk. Men ej ett enda svenskt drag kunde frmrkas <br><br>Under denna recension har Yngve gjort en liten radanmrkning refererande till ovanstende.  Idiot!!! <br><br>Srskilt den andra dagen var glest beskt,  dock sattes deras (publiken) receptionsfrmga p ett mycket svrt prov. <br><br> Publiken applderade (dock); vissa av densamma alldeles ofattbart intensivt. <br><br> Herr Sklds Konsertfantasi hade att uppvisa mnga vackra ponger i frga om svl motiv som rytmik och polyfoni och dess upphovsman visade sig ga sker blick fr effekterna, men det hftigt pulserande stycket med dess mssingsstt blev ngot fr mycket utdraget och trttande. Han har tydligen glmt att i begrnsningen rjes mstaren. <br><br>Jag utelmnar resten av kommentarerna tillsammans med recensenternas signaturer. <br><br>Under 1923 fortsatte Yngve sitt turnerande i Sverige och fick alltid berm fr sitt pianospel. <br><br> Den mest fullndade teknik frenade sig hos koncertgivaren med den mest kta musikaliska knsla, ett liv och en eld, som verkade vervldigande. <br><br>Tyckte Akke i Norrtlje den 21. Februari 1923. <br><br> <br><br>Den 22. Oktober 1924 dyker en klassiker fr frsta gngen upp i pressen. Rda Kvarns Orgeltimme. Vid den andra konserten upptrdde operasngare Gunnar Grip vid sidan om Yngves orgelspel. <br><br>  Rda Kvarns frtrfflige ordinarie organist, Yngve Skld, icke blott beledsagade ppassligt och skert  srskilt diskret var registreringen utan dokumenterade sig ven i solonummer, varibland en stllvis dramatiskt frgad, i formen stark och delvis om Sibelius tonsprk erinrande egen komposition,  Fantasistycke op 13, som en tekniskt driven och vlbalanserad orgelspelare. <br><br>Orgeltimmarna infll varje onsdag och programmet varierades med bde sng, soloinstrument ackompanjerade av Yngve p piano eller orgel och mimade dansnummer. <br><br>Den sista recensionen i klippboken r frn den tolfte timmen, den 18. Februari 1925. Tyvrr frgas omdmena mycket av klagoml p orgelns dliga stmning, vad Yngve mste ha lidit. <br><br> <br><br>Den 6. Mars 1925, gavs en konsert i K.F.U.M:s spartanska hrsal inom ramen fr  Internationella Sllskapet fr Samtida Musik dr Yngve tillsammans med Gsta Bjrk framfrde Yngves violinsonat. <br><br> Av Yngve Skld spelades en romantisk sonat fr violin och piano i vilken man finner en frsynt, ej ptrngande musiker med utprglat klangsinne och ven sinne fr proportioner. Sonaten vann ocks hrarnas varma erknnande tolkad av hr Gsta Bjrk och med tonsttaren sjlv vid pianot. <br><br>E.M.S. <br><br> Yngve Sklds violinsonat op. 10., som inledde konserten, gjorde ett enbart sympatiskt intryck. Man mrkte tydligt av den formella skerheten i strukturen, vidare konstaterade man med gldje att han hr till de f nu fr tiden som vga lta hjrtat sjunga. <br><br>-m  r. <br><br> <br><br>Frn ret 1926 finner vi inga klipp men den 23. Januari 1927 uppfrs Yngves  Pome elgiaque Op. 25 vid en sndagsmatin och hela storstadspressen var dr och bevakade. <br><br> En svensk nyhet med franskt namn var en orkesterdikt av Yngve Skld. Elegiskt var stycket dock endast i brjan, sedan blev det lidelsefullt upprrt, fr att sedan klinga ut i ljus dur. Hr Sklds stycke gjorde emellertid ett icke osympatiskt intryck, men sjlva greppet var fr vekt, frsiktigt och tidsbundet. <br><br>DN P.  B. (Petterson-Berger?) <br><br> Det gllde tydligen hr fr tonsttaren att visa, hur lngt han nu  i sitt Op. 25 hunnit i frmgan att ta vara p en stor orkesters resurser. <br><br>Stockholms Tidningen. K. B. <br><br> <br><br> En nyhet var Yngve Sklds  Pome lgiaque . Hos denne svenske tonsttare finnes en enkel och innerlig tonknsla med ett aktningsvrt kunnande. Hans musik tycks fjrran frn alla tomma fraser. Vad den utsger sker av inre ndvndighet, och det r alltid angenmare att lyssna p sdant n p tekniska bravader utan inre halt. <br><br>Svenska Dagbladet. M. P. <br><br> <br><br> Sndagsmatinns program bjd p en svensk nyhet av Yngve Skld, en av vra hittills mera sllan i programmen fretrdda tonsttare. Hans tondikt rjer omissknnlig begvning, uppfinningsfrmga i frening med sinne for form och frg. <br><br>Socialdemokraten. Patrik V. <br><br> <br><br> Hr Skld, som vid mycket unga r i bde orkester- och kammarmusikverk gav prov p tonsttarbegvning, befste nu tidigare erhllna frdelaktiga intryck. Med skicklig orkesterbehandling frde han sitt elegiska poem, vars allmnna, oskt uttryckta knsloinnehll gav skl fr namnet, upp till en verkningsfull stegring; tergngen till den melankoliskt betraktande stmningen kunde kanske ha skett ngot raskare. Melodiskt hrdes ngon anknytning till gammal folk- eller kyrkoton. <br><br>Aftonbladet. H. G-t. <br><br> <br><br> Vid sndagsmatinn framfrdes en svensk nyhet, Yngve Sklds  Pome lgiaque fr stor orkester. Man gladde sig t att f hra ngot av denne synnerligen begvade, men samtidigt tystltne, reklamen och moderiktningarna fjrran stende tonsttare. Yngve Skld har en rtt rik alstring bakom sig, varav dock tyvrr mera sllan ngot spelats  troligen p grund av hans tillbakadragsenhet. <br><br>Nya Dagligt Allehanda. W. S. <br><br> <br><br>I.S.C.M anordnade i brjan av 1928 tv konserter med verk av Yngve. Den frsta som inte r daterad innehll Yngves  Sonatin fr violin och piano och den andra, den 29. Mars, premiren fr  Cellosonat, e-moll, Opus 26 . <br><br> Den trst efter verklig, frn hjrtat fldande musik, som de tre tidigare programnumren framkallat, stillades genom Yngve Sklds  Sonatin , ett sllsynt delt verk, dr en nordisk, Sjgren-befryndad ingivelse inkarnerats i former, som fra tanken till Csar Franck, srskilt i yttersatserna. Sonatinen r en verklig klenod i vr litteratur fr violin och piano . <br><br>Tyckte H. G t. i Aftonbladet. <br><br> <br><br> Kvllens egentliga behllning gav Yngve Sklds Sonatin fr violin och piano  utmrkt framfrd av Tobias Wilhelmi och tonsttaren. Om ocks det personliga uttryckssttet hr r mindre framtrdande, utstrlar dock frn denna musik en sdan kraft och hlsa och ett s friskt, kta musikerhumr att man ryckes helt med. Av hr Skld bra vi f hra mer . <br><br>Nya Dagligt Allehanda. W. S. <br><br> <br><br> En svensk violoncellsonat av Yngve Skld hade kunnat vara ett nummer ven fr utomstende, om den gt mer friskt rytmiskt liv, mer kta uppfinning, mindre vek och vacklande stil. En och annan glimt av levande ingivelse visade att upphovsmannen ej r obegvad, men  vad har han gjort fr studier? Dessa massor av toner utan klar mening, modulationer utan logik, tematiskt arbete utan resultat tyda p mycket klena frebilder och outvecklat formsinne . <br><br>Petterson-Berger i DN. <br><br> <br><br> Den frsta svenska noviteten fr aftonen var Yngve Sklds Cello-sonat c-moll, Op. 26. Han har tydligen skrivit denna med tanke p cellons uttrycksmjligheter; verket r i vervgande grad kantabelt hllet och bjuder (som i frsta satsens sngtema och Andantets folkviseartade huvudmotiv) p mycken melodisk sknhet . <br><br>Nya Dagligt Allehanda <br><br> <br><br> Med Yngve Sklds nya violoncellsonat frflyttades hraren frn djungelvrlden liksom till en svensk smultronhage. Hans bde naturligt och kultiverat verkande tonsprk har fortfarande drag av bde Sjgren och Petterson-Berger; endast kunde nskas stramare formgivning . <br><br>Aftonbladet. <br><br> <br><br> melodiskt schvungfull och ungdomligt svrmisk musik bjd Yngve Skld p i en formellt helgjuten men en smula vidlyftig cellosonat . <br><br>Stockholm Dagblad. <br><br> <br><br> en ny sonat fr violoncell och piano av Yngve Skld, vars kompositoriska begvning hr framstod mindre frdelaktigt n i den nyligen framfrda violinsonaten. Cellsonaten saknar visst icke melodisk profil, men dess arkitektoniska svagheter r alltfr ptagliga . <br><br>Svenska Dagbladet. M. P. <br><br> <br><br> fick jag lyssna till en frsk violoncellsonat av den talangfulle Yngve Skld. Den vittnar om hans melodiska ingivelse och formella skerhet mer n om frmgan att genom kontraster i motivval och rytmik ge hraren behvlig omvxling . <br><br>Social Demokraten. <br><br> <br><br>Fljande klipp frn en konsert i Konsertfreningen r inte daterade men referenser till uruppfrandet fr ett par r sedan av violinsonaten pekar p 1928 eller 29. <br><br> I Yngve Sklds Konsertfantasi fr piano och orkester lrde vi knna en sympatisk ung talang, som grna fr komma med flera nyheter. Stycket r icke helt sjlvstndigt i uppfinningen, men det kan ven ldre mstare anklagas fr, dremot gr det intryck genom frdragets musikaliska vrme och naturlighet. Srskilt vackert klingade de folktons-frgade episoderna., och solopartiet spelades med stor schwung och pianistisk  schmiss av komponisten vid flygeln . <br><br>Stockholms Dagblad. T. R. <br><br> <br><br> en konsertfantasi i e-moll fr piano och orkester av Yngve Skld. Den unge tonsttaren ger oss hr ett stycke rtt vlklingande och vlmenande musik, dr svl melodik som harmonik r av det mera enkla, fga bestickande slaget  ngra atonala snedsprng slapp man tminstone att hr f konstatera . <br><br>Svenska Morgonbladet. - d r -. <br><br> <br><br> Det r inga originella ider han fr till torgs, det mesta gr i svensk folkton eller tangerar Hoffmanns ventyr(i finalen), men det hela r frsynt som komponisten sjlv och inbringade honom som tergav den mera obligata pianostmman med talang, publikens sympatifulla applder . <br><br>Social Demokraten. Patrik V. <br><br> <br><br>  Dr var en blygsamt nog  Konsertfantasi betitlad pianokonsert av Yngve Skld, som i en sats frenade tre i tempo och stmningsinnehll olika avsnitt. Komponisten hr till dessa fina frsynta naturer, som mest hlla sig i skymundan och undvika reklamtrumman. Han r ingen ikonoklast, han uttrycker sig musikaliskt naturligt, saknar kanske egentlig egenart men verkar genom sin friska och otvungna melodiska uppfinning ogement sympatisk . <br><br>Nya Dagligt Allehanda. W. S. <br><br> <br><br> Sklds konsertfantasi, som egentligen r en koncentrerad pianokonsert med tre sammanhngande satser. Verket visade en del berringspunkter med komponistens ungefr fem r tidigare presenterade orkestrala frstlingsverk, som ville skildra en lapplndsk trollkarls frd bland Same-folket. Ocks nu hrdes en del pentatoniskt anklingande motiv och en del  srskilt i finalen  om Sibelius erinrande vndningar. Det slunda nordligt, om man s vill norrlndskt, lokaliserade tonsprket fretedde en frening av friskt och vekt lynne, som ej minst tack vare den relativt knappa formen kunde utva sin flrdfritt vinnande verkan . <br><br>Aftonbladet. H. G t. <br><br> <br><br>Nu fljer ett hopp i tiden nda fram till den 25. April 1931 och en kammarmusik konsert i Konserthusets lilla sal. <br><br> I Yngve Sklds trio fr fljt, violin och viola, op. 27 kunde man iakttaga en nyorientering hos tonsttaren: Han rr sig hr i Debussys och Ravels impressionistiska sfr. Harmoniken har frfranskats, och melodiken r p god vg att ocks bli det.  Annars vittnar sjlva fakturen och formbehandlingen om avsevrda framsteg i tekniken . <br><br>Svenska Dagbladet. M. P. <br><br> <br><br> Det hela brjade mycket nordiskt blont och stdat med en Trio fr fljt, violin och viola av Yngve Skld. Den bestod av tv satser, av vilka den andra (i variationsform) bjd p en hel del vackert tnkt och naturligt funnen, vlformad musik(man fste sig bl.a. vid ett lustigt smtt Regerskt fugato ) . <br><br>Nya Dagligt Allehanda. W. S. <br><br> <br><br> Yngve Sklds tonsttarbegvning har vi mtt under en betydligt frdelaktigare aspekt, mera lyrisk, spontan och omedelbar n i denna komposition . <br><br>Stockholms Dagblad. <br><br> <br><br> inledningsnumret av Yngve Skld, en trio fr fljt, violin och viola, gjorde ett srskilt frdelaktigt intryck. Tack vare klanglig charm och oskt melodik hade detta i varje fall vlskrivna opus, vars figurativa behandling av fljten pminde om en del nutida fransmn, dock mjligen varit nnu mer vlkommen som avslutning . <br><br>Aftonbladet. H. G t. <br><br> <br><br>Yngve skrev  Berceuse vid sonen Gunnars fdelse, 1929-30 och den framfrdes vid Svensk Tons sjunde konsert p Skansens Hgloft, den 13 December 1933. <br><br> ldern hos Yngve Sklds  Berceuse knner anmlaren inte till. Det r mjligt att den var manuskriptfrsk- programmet borde lmna upplysningar i dylika frgor -; i varje fall presenterade den ett gott stycke musik i sin upphovsmans frasfria och klara stil . <br><br> Dagens Nyheter. C. B g. <br><br> <br><br>Infr Gustaf Adolfs dagen 1932 och den kantat av Yngve Skld som uppfrdes dr gjorde en av morgontidningarna en intervju med Yngve. <br><br> Dagens Profil. I dag hgtidlighlles det stora 6 novemberminnet med en Gustaf Adolfsvesper i Oscars kyrka. Huvudnumret blir en sttlig kantat, som d fr frsta gngen framfres. Texten r frfattad av komministern i frsamlingen, teol. Doktor Nils Algrd, och musiken komponerad av Yngve Skld. Solister ro operasngerskan Rut Althn och konsertsngaren Ragnar Hultn, varjmte Oscarskyrkans stora Motettkr och Konsertfreningens strkorkester medverka. Vid orgeln sitter Patrik Vretblad, dirigent r Karl Oskar Othzn, och frsamlingens kyrkoherde Valdus Bengtson hller talet om dagens betydelse. Kantattexten frfattades till firandet av 300-rsminnet av slaget vid Ltzen fr tv r sedan. Kantattexten r mycket vacker, intygar verkets kompositr Yngve Skld, och s r den skriven i musikalisk rytm s att den har varit ltt att tonstta. Skld tillhr de unga begvade komponister, som hunnit ver stadiet  lovande och redan haft tillflle att visa lejonklon, men genom de tryckta tiderna p omrdet ftt nja sig med att tligt vnta p det stora tillfllet. Han r brdig frn den srmlndska landsbygden och r nu 35 r. Sin frsta utbildning fick han vid Richard Anderssons musikskola. Sedan gick Skld ett r p Musikaliska Akademien, dr han tog organistexamen, varefter han reste till Tjeckoslovakien och genomgick Meisterschule i Prag (huvudskligen piano)samt studerade dirigering och komposition i Brnn. Vid hemkomsten till Sverige vann den unge musikern anstllning som pianist och organist i Svensk Filmindustri, dr han till en brjan sktte orgeln p Rda Kvarn och nu huvudsakligen r sysselsatt vid inspelningar p Rsunda och emellant gr frspelet p en biograf.  Jag brinner av lust att f frska mig p allt, beknner den unge blygsamme men stillsamt energiske mannen. Jag hller f.n. p med kammarmusik och har frut gjort huvudsakligen orkestersaker och pianostycken. Vid Musikaliska Konstfreningens pristvling 1927 blev jag prisbelnad fr en fiolsonat och ett pianostycke. Det r svrt att f ut ngot i tryck. Nordiska Musikfrlaget har emellertid frlagt mina variationer fr piano och Gehrmans en bagatell fr liten orkester, som framfrts p  Svensk Ton .  Yngve Skld r en framtidsman, frklarar doktor Algrd. Hans kantat r visserligen hllen i modern stil, men i hg grad melodis och rrlig. Kompositionen frenar p ett delt stt det majesttiska och det innerliga. <br><br>Wol-. <br><br> <br><br> Yngve Skld har skrivit en kantat fr tv solorster, kr, strkorkester och orgel till text av Nils Algrd. Verket framfrdes i gr, den 7. November 1935, vid Gustaf Adolfsvespern i Oscars Kyrka. Mot vanligheten bild icke hr krerna den fasta grundvalen utan snarare solopartierna och recitativen. Tonsttaren har emellertid, som den orkesterman han r, lyckats bttre med den absoluta n med den fast litterrt bundna musiken. Musiken r emellertid alltigenom dramatisk och nr hjdpunkten i kantatens senare delar . <br><br>Socialdemokraten. E. M. S. <br><br> <br><br> I verfringen frn Oscarskyrkan kommo verkets stora musikaliska frtjnster, dribland i frmsta rummet ngra sttliga krsatser, srdeles vl till sin rtt . <br><br>Svenska Dagbladet. H. M g. <br><br> <br><br> Till denna dikt har Yngve Skld skrivit musiken. Denne tonsttare har mnga egenskaper, som gr honom gnad fr en sdan uppgift som denna. Han ger en naturlig uppfinning och kta knsla, som han mktar klda i gripbara melodiska linjer. Drtillr han kunnig och driven i det musikaliska hantverket, icke endast vad betrffar de klangliga utan ven de harmoniska och kontrapunktoriska medlen . <br><br>Stockholmstidningen. K. A g. <br><br> <br><br>Fr 1936 saknas helt infranden i klippboken om det betyder att Yngve inte fick ngot uppfrt r svrt att sga. Nsta hndelse som r dokumenterad r en sndagskonsert i Konsertfreningen, den 27. September 1937. Dr Suite Concertant fr Viola och Orkester, Op. 35 frn 1935 uruppfrdes. <br><br> Yngve Sklds Svit terigen r musik helt och hllet och god musik. Den har vsentligen sin styrka i haltfull, plastiska ingivelser, utarbetningen frmr dremot icke alltid hlla intresset vid makt, kanske icke minst beroende en rtt tungt arbetande orkester. Sviten var kort sagt ett mycket aktningsvrt verk, som ytterligare frstrker det intryck av begvning och ambition man ftt av Sklds fregende verk . <br><br>Svenska Morgonbladet. G. T. <br><br> <br><br> Frsta satsen brjade friskt, men blev sedan ngot konturls. Frn och med andra satsen steg verket hgst betydligt. Detta berodde p de mycket vackra melodiska uppslag, som Skld kom med i alla de tre sista avsnitten. Dessa fngslande musikaliska tankar komma emellertid ej s till sin rtt, som de borde gra, till stor del beroende p en underlig instrumentation, dr en basun r ute och fr oljud i tid och otid . <br><br>Stockholms Tidningen. Kurt Atterberg. <br><br> <br><br> en Svit i C-dur fr viola och orkester av Yngve Skld. Nr denne unge tonsttare framtrder har han alltid ngot av vikt att sga och han visar sig ven i detta verk som en allvarligt knnande och logiskt tnkande man. Denna fyrsatsiga svit r utomordentligt vl, men lite tungt genomarbetad <br><br>Social Demokraten. E. M. S. <br><br> <br><br> Yngve Skld stod fr den andra nyheten, en svit i C-dur fr altviolin och orkester. Han har med en rad kompositioner i bde strre och mindre former ervrat ett respektfullt rykte fr smakfull uppfinning och gediget kunnande. Dr funnos vackra infall och mycken omsorg; man skulle ver huvud taget kunna sga att den Skldska stilens signum, sdan den exponeras hr, r besinning. Hans musik r meditativ, eftertnksam, vlformad  ven dr den utan fara borde kunna sl sig ls. Det r ocks musik som man respekterar och tar av sig hatten fr; man slnger aldrig huvudbonaden i vdret  i vild fanatisk yra. <br><br>Dagens Nyheter. C. B g. <br><br> <br><br> Den andra nyheten hade Yngve Skld som upphovsman. Den betecknades som svit, men var egentligen en konsert i fyra satser fr viola med orkesterledsagning. Skld r en kunnig och flitig man, som vandrar p vl banade vgar. Hans melodiska uppfinning rjer hr en lika stor frtrogenhet med det typiskt svenska som med  allerweltsmusiken . <br><br>Svenska Dagbladet. M. P. <br><br> <br><br> Yngve Skld stod fr nsta nyhet, en  svit i c-dur fr altviolin och orkester . Varfr just en  svit frresten. r det inte en Altviolinkonsert? Yngve Skld har aldrig hrt till de revolutionra andar, som till varje pris vill verraska, han njer sig med de vedertagna formerna och strvar bara efter att fylla dem med ett vettigt och vederhftigt innehll . <br><br>Aftonbladet. G. R t. <br><br> <br><br> Kvllens nyhet n:o 2 stod Yngve Skld fr. Den hade formen av en fyrsatsig svit C-dur fr viola och orkester. Som alltid hos Yngve Skld har man hr att gra med solid, fast timrad och klart gestaltad musik med mnga vackra melodiska uppslag och vl genomfrda motiv-behandlingar. En allmnt nordisk grundton vilar ver musiken- iblan kommer man att tnka p Peterson-Bergers nord-svenska melos- som ej uppvisar ngra direkta personliga drag men som r angenm och trygg att lyssna till. Srskilt i den lngsamma satsen och i finalens sngbara tema ligga verkets sknhetsvrden. Violastmman r ganska konsertant lagd och inte alltid s ltt . <br><br>Nya Dagligt Allehanda. V.S. <br><br> <br><br>Den 19. April 1939 i Konsertfreningen under Fritz Busch kommer s Yngves troligen strsta framgng, uruppfrandet av hans andra symfoni i c-moll opus 36. Kvllen frgylldes ytterligare av Myra Hess som spelade Beethovens fjrde pianokonsert. <br><br> En ny svensk symfoni och en betydande sdan var det ovntade trumfess som Konsertfreningen spelade ut vid sin konsert i gr. Yngve Skld har man hittills lrt knna som en nordisk tonpoet av det p en gng blida och krva slaget, sval i koloriten och minst av allt revolutionr, formsker, harmoniskt habil och av utprglat  borgerlig livssyn , fr att nu ta en litterr term, och hans symfoni av i gr  nr 2 i c-moll  kom drfr med tskilliga verraskningar. Inte s att Yngve Skld pltsligt blivit  modern  det blir han skerligen aldrig  eller drfr att han nu med en gng skulle ha slagit in p ngra revolutionra linjer, lngt drifrn; symfonien gr helt och hllet i vedertagna, klassiskt nordiska spr. Utan drfr att den visade upp s mnga sidor i komponistens musikaliska fysionomi som man inte kunnat ana sig till, nmligen ett sinne fr dramatik och ett temperament, som i all sin strama behrskning gjorde ett utomordentligt starkt intryck. Dessa sidor kom framfr allt fram i de bda sista satserna, det brett upplagda adagiot med den hgtidligt framskridande sorgemarschen, och i den virvlande finalen med det harmoniskt djrva och frna intermezzot i bleckblsarna. Det var en strlande kulmen efter den formskra, optimistiskt durljusa och svenskt klingande, men en smula konventionella frsta satsen, och det fantasifull men nnu knappast riktigt originella scherzot,  allegro burlesco . Helhetsintrycket var imponerande och det skulle vara mer n mrkvrdigt om inte denna symfoni skulle ha mjligheter att g ut ver Europa som ett prov p svensk symfonisk konst. Fritz Busch hade lagt ned mycket hngivet arbete p verket och orkestern spelade utmrkt. Det var en stor svensk framgng. <br><br>Aftonbladet. Ry. <br><br> <br><br> Sklds symfoni r utan tvivel hans hittills bsta verk. Den har en viss nordisk ton, som utan att p minsta stt imitera, erinrar om Stenhammar. Skld visar sig i detta verk som en kta symfoniker. Hans temata ro kanske inte alltid s intressanta, men de bli det, nr han arbetar med dem. Formen r stram, nr han sagt det han vill sga, blir det inget ondigt svamlande. D. v. s. det skulle inte skada om kodan i sista satsen kortades av ngot, dr fr man fr frsta gngen i hela symfonien intrycket av att - det hr har vi redan hrt. Instrumentationen r naturlig och tillbakahllen. Det blir aldrig frga om ngra extrema klangkombinationer. Frsta satsen har en lyrisk karaktr, men ven dr finnas partier med intensitet och hgt spnda linjer. Andra satsen r frisk och spirituell och har mnga lustiga rytmiska effekter. Den tredje har en mera tragisk prgel. Sista satsen r energisk och intensiv och har en bde skickligt gjord och inspirerad genomfring. Fritz Busch, som dirigerade konserten, hade tydligen lagt ned ett grundligt arbete p detta intressanta verk. Resultatet blev ocks strlande. <br><br>Svenska Morgonbladet. Dag Wirn. <br><br> <br><br> Fritz Busch hade med aktningsvrd sjlvuppgivelse avsttt frn sin bearbetning av ett Reger-verk, fr att f helt gna repetitionerna t en ny svensk symfoni av Yngve Skld. Det var hans nr. 2, som p onsdagen bars till dopet. Han har tidigare bde med orkester- och kammarmusikverk visat sig som den frsynte och rlige svensk som han ven r ssom personlighet. S ock i denna symfoni, som i de tre frsta satserna vcker frestllning om sommarvandring i Jmtland, kanske p Frsn med dess blandning av fjll-, skogs- och sjluft. I frsta satsen tycker man sig se tonsttaren med doftande Frsblomster i knapphlet. Denna sats br vittne om formell talang och ven sinne fr god orkesterklang. Andra satsens scherzo fr tanken p sommarens surrande flygfn, mygg och bromsar, som irritera vandraren  fr vrigt lustigt koncipierad. I den tredje satsen har vandraren hunnit in p Frs kyrkogrd, dr tonerna av en folkligt klingande hymn strmma ut ur templet, fr ett gonblick distraherade av frbifarande bilturister. Satsen prglas av kta knsla och stmning. I finalen tror man sig frsatt intill lgerplatsen, ty hr smattra trumpeter och fres en srdeles brkig tillvaro. Den satsen avvek frn den typiskt svenska grundtonen i de fregende, verkade mera gjord n knd. Hr Busch hade tydligen omfattat nyheten med levande intresse och lmnade den ifrn sig i s gott skick, att publiken blev tagen och visade sin uppskattning av bde symfonien och dess tolkning genom lngvarigt bifall, som ven adresserades till tonsttaren. <br><br>Social Demokraten. Patrik V. <br><br> <br><br> En svensk nyhet stod som frsta nummer p Konsertfreningens program, en symfoni i c-moll signerad Yngve Skld. Man har skl att lycknska tonsttaren till det verket  det var i mer n ett hnseende ett kraftprov, och det slog synnerligen vl ut ocks som publiksak tack vare sin fasta legering av kunnighet och knsla. Skld vandrar visserligen inte ngra nya vgar, han meddelar sig p ett sprk som fr lngesedan vunnit spridning, och han frefaller kanske inte alltid riktigt sjlvstndigt personlig i tonfallen  anknytningarna till svl Petterson-Berger som den tidigare Sibelius voro stundom mycket ptagliga i det frhandenvarande sammanhanget. Men nd hade man ett bestmt intryck av individuell vilja och energi, individuell skaparanda, i denna symfoni. Den verkade p ett specifikt stt lika helgjuten som helhjrtad. Den lt tillgnglig och otvetydig inte minst fr att den var s skert och redigt byggd, med utprglat sinne fr bde form och frg. Ngot kunde man mjligen tnka sig annorlunda  den lngsamma tredje satsen klingade frvisso lika inspirerad som ngonsin de andra, men skulle nog vunnit p dels en ngot sprdare instrumentation, dels ock stramare begrnsning av tonfldet. S som den nu tnjts ut frlnade den dubbel mening t den gamla tesen att vackra visor r aldrig lnga. Vilken allts tycktes innebra ven detta: att ett alltfr lngdraget styckelyrik mot slutet mister den lyster som lockade och drog i brjan. Som starkast hvdade sig i alla fall andra och sista satsen. Den frra  ett allegro burlesco med ett kantabelt parti infllt som utmrkt kontrast  framstod nstan i Nielsensk relief med sin lustigt ettriga intensitet, och finalen blev en storartad kulmen genom sin dynamiska spnning, sin muskulsa spnst och uttrycksfulla fantastik. <br><br>Svenska Dagbladet. K. R-n. <br><br> <br><br> Yngve Skld hade i gr stor framgng p Konsertfreningen med sin nya symfoni i c-moll, och han frtjnade den genom sitt arbetes rlighet, kunnighet och klara vilja. Han knner det musikaliska hantverket bttre n mnga andra komponister, men han skryter inte av det; han gr inga virtuosa konster, men lter nd hela den symfoniska satsen brs av effektfull stegring. Hans motiv uttrycka sig fyndigt och bearbetas verskdligt; endast i yttersatserna s.k. genomfringspartier mrker man den dr fatala skuggrdslan fr att inte vara  kunnig nog , som frleder s mnga goda talanger till kontrapunktisk sjlvuppgivelse. Som fantasi tilltalar srskilt det bevingade scherzot  det r en nktergalsdrill, som pltsligt slog sig ned i en ung tonsttares skrivbordslda och lika pltsligt blev ett flyttfgelstrck mot Norden, ty nordisk lngtan och tro r krnan i Yngve Sklds sista f.. mycket serisa verk. Vemodig lyrisk knsla prglar Adagiots burna koralstrofer; och patetisk kraft utgr frn de moll-starka vingslagen i symfoniens Moderato ( la Brahms) och dess upproriska Allegro finale ( la Beethoven). Det finns gedigen klassisk ton i dessa satser. Men den friska fgelstmma, vilken s glttigt och otvunget kvittrade till och blev personlig sng, den frsatte orkesterns blsare i gott humr: det r inte alla dagar det fds ett lyckligt Scherzo till vrlden; ett lyckat svenskt sklmstycke i Dur skapas bara ngra f gnger p seklet. Ett nordiskt flyttfgelstrck brukar ju dra frbi i Moll. Fritz Busch dirigerade symfonien med sympatisk inlevelse och klangverkan. <br><br>Ture Rangstrm skrev ovanstende recension och fortsatte med nedanstende; <br><br>En strre upplagd artikel frekom i Nya Dagligt Allehanda dagarna efter uruppfrandet av andra symfonin: <br><br> Srmlandspojken som segrade med Symfonin. <br><br>Fritz Busch eld och lgor fr Yngve Skld  tar verket med till utlandet. <br><br>Vid Konsertfreningens onsdagskonsert vann i ett slag en fr den mindre initierade musikpubliken hittills tmligen obekant svensk tonsttare, Yngve Skld, en dunderframgng med sin d som nyhet framfrda andra symfoni. Publikens jubel i gr slr eko i morgontidningarna, dr kritiken r mer n vlvilligt instmd. N.D.A:s medarbetare fann herr Skld p morgonen i full verksamhet uppe p  Stim , dr han skter det stora notbiblioteket.  Jag r naturligtvis bde glad och tacksam ver framgngen, sger den sympatiskt ansprkslse tonsttaren, men jag r tacksam ver att ha ftt en s utomordentligt intresserad dirigent som Fritz Busch. Han har lagt ner flera dagars intensivt arbete p instuderandet av mitt verk. Ngra strre nya saker har inte hr Skld i grningen just nu  det rr sig endast om smrre orkesterverk. Men en frsk strkkvartett har han lmnat in till Fylkingen. Fre viktorian i gr kan han anteckna ngra tidigare framgngar  tv verk antagna av Musik. Konstfreningen 1927 samt ett pris i S.F:s kompositionstvling 1936. Fr vrigt har han tidigare skrivit klaververk med orkester, kammarmusik och en hel del fr vita duken under stumfilmstiden (han satt med i S.F:s orkester p den tiden) samt har lmnat bidrag till frsta svenska ljudfilmen  Sg det med toner . Om Busch hade planer p att fra symfonin med sig utomlands, visste komponisten nnu ingenting med bestmdhet. Vi kunna emellertid tala om fr honom att dirigenten sjlv lr ha ansett att bara p symfonins tredje sats borde Yngve Skld bli en vrldsbermd man, och att dirigenten mnar ta verket med fr presentation i Europa och p andra sidan haven. En stor och vlfrtjnt framgng fr en 40-rig svensk tonsttare, som aldrig slagit p stora trumman fr sig sjlv och aldrig skt reklamen. <br><br> <br><br>Ett halvt r senare, den 28. Oktober 1939, uruppfrdes Yngves frsta strkkvartett, Opus 29. I en konsert arrangerad av Fylkingen i Konserthusets lilla sal. <br><br> fick man stifta bekantskap med en strkkvartett av Yngve Skld. Det fyrsatsiga verket r skrivet med mycken satsteknik och kontrapunktorisk skicklighet. Den rrliga och rika fakturen gr emellertid kvartetten rtt svrtillgnglig, vilket dock icke hindrar, att verket innehller melodiska oaser av stor charme, t.ex. triodelen i scherzot, och altviolinens skna inlgg i adagiot . <br><br>Stockholms Tidningen. Atterberg. <br><br> <br><br> Fylkingen hade samlat ett gott hus i lilla konserthussalen p fredagskvllen. Man framfrde frst en nyhet, nmligen Yngve Sklds strkkvartett op. 29, en icke oangenm, delvis rentav insmickrande bekantskap, om n av mttlig originalitet. Formell skicklighet och god melodis uppfinningsfrmga knnetecknade verket, i synnerhet mellansatserna. Komponisten hade helt visst skl att knna sig mycket njd med den vlspelande kvartetten. <br><br>Svenska Morgonbladet.  er. <br><br> <br><br> Kvllens frsta nummerutgjordes av en manuskriptfrsk strkkvartett av Yngve Skld, som hrmed p nytt dokumenterade sin fasta karaktr och kunnighet som tonsttare. Ngon utprglat personlig stil har han vl knappast, men kanske skulle man kunna sga, att han ger ett betryggande intryck av sjlvstndighet ven i sina anknytningar till ldre ideal och frebilder. Han har tillgnat sig deras sprk s djupt och intensivt, att det blivit hans eget, att det frefaller oskt och omedelbart som uttryck fr vad han sjlv har p hjrtat. Och likavl som i den e-moll symfoni Konsertfreningen introducerade i vras, knde man nu i denna strkkvartett kraften av en individuell vilja och pulsen av kta inspiration. Musiken verkade inte bara vlskriven, utan tillika sjungande innerlig. <br><br>Svenska Dagbladet. K. R-n. <br><br> <br><br> Fylkingen program vid grdagens konsert inleddes med en nyhet, en strkkvartett op. 29, av Yngve Skld. Och det frefll inte vara ngon dlig nyhet, om man ocks skulle vilja hra den en eller annan gng till fr att bli bttre p det klara med den. Att den verkligen hade ett musikaliskt innehll, att tonsttaren burit p musikaliska tankar, vrda att framlgga offentligt, fick man ett bestmt intryck av, och ofta lade han ven fram dem p ett verkningsfullt stt. Men  man fste sig vid det redan i frsta satsen  ibland doldes de vl mycket av formella oklarheter. Kanske berodde en del p utfrandet.  men det r ju inte alltid ltt att genast ge den rtta formen t ett nytt verk, srskilt om dess innehll som i detta fall, inte i alla avseenden ligger s omedelbart tillgngligt. Det blev mer av kantiga osknheter och ibland oro i stmfringen n kanske kompositionen franledde, att dma av de bsta partierna. Hit hrde exempelvis finalen, mede ett kraftfullt motiv och en spnstig hllning,--- <br><br>Dagens Nyheter. S-n B-te. <br><br> <br><br> Fylkingen startade p fredagen sin konsertserie fr innevarande ssong infr en publik, som till stor del fyllde lilla konserthussalen,  och inledde med en nyhet, strkkvartett op. 29 av Yngve Skld. Dr finns bde energifyllda motiv med strama rytmer, men ocks frtjusande kantilenor, varibland huvudmotivet i adagiot, dr violan hade en tacksam uppgift. Harmoniken r mttfullt modern och fakturen vittnar om stor talang. <br><br>Social Demokraten. Patrik Vretblad. <br><br> <br><br> Yngve Sklds strkkvartett frefll icke s ltt att spela och instrumentalt klarlgga, det lnga fugatot i frsta satsen t.ex. skrapade en hel del, men det r sannolikt ett stycke som vinner. Goda uppslag i allegrosatserna , en stillsam, svrmisk lyrik i de sngbara partien, ngot av kta musikant i humret, r det som tilltalar hos denne komponist; han kan sitt yrke. Han skms inte heller fr att uttrycka ett naivt och ljust lynne i sin musik; nr han blir melankolisk, sker det s frsynt och blygsamt, att kontrasten mot en patetisk tid ter sig personligt vertygande. <br><br>Nya Dagligt Allehanda. Ture Rangstrm. <br><br> <br><br>Det r ett lngt hopp i tiden fram till 23. Mars 1942 d  Sinfonia da Chiesa Op. 38, frn 1939 uppfrdes i Konsertfreningen. <br><br> Konserten inleddes med ett frsta framfrande av en Sinfonia da Chiesa, av Yngve Skld. Verkets fyra satser ro vl avvgda, ej taltrngda, men fulla av koncentrerad vitalitet, dr teknik och inspiration leka kurragmma med varandra och med  lyssnaren. Det representerar till stor del samma stilprinciper fr svensk kyrkosymfoni som Hilding Rosenberg fretrder i sina bgge: Det klassiska schemat r fritt uppmjukat, men behller som ram vissa ingredienser. Redan det frsta rytmiskt pregnanta korta temat vcker intresse dr det infres av orgeln fr att sedan upptas och bollas med av vriga instrumentgrupper i tur och ordning. I andra satsen infres ven ett profant element, men det elegiska  m vara kyrkliga  avgr dock med segern. Tredje satsens Fughetta r av mera humoristisk natur, ngot finns dr, erinrande om sakristianen  Stiebel i Tosca. I sista satsens prktiga Passacagliorder en viss dogmatisk kyla, men den r fylld av musikalisk spnning.  Man frstr blott ej att detta nd relativt lttillgngliga verk ej framkallade mer spontant bifall frn salongen. Det r d blott att hoppas att det med det snaraste kommer ter p programmet, bde hr och annorstdes  fr publikens skull. <br><br>Socialdemokraten. E. M. S. <br><br> <br><br> Yngve Skld kan sitt  yrke och r en frgrik fast ej s fyllig profil i vrt musikliv. Den symfoni sndagskonserten satt frst p programmet har han olyckligtvis kallat  kyrklig  Sinfonia da Chiesa  vilket illa tcker innehllet som man nog kan kalla ganska vrldsligt trots ett skickligt utnyttjande av orgeln. Det blev mestadels mycket vlklingande musik med lckra tondagrar, och jag satt i varje fall fngslad till sista tonen frklingat. <br><br>Aftonbladet. T. N. <br><br> <br><br> Yngve Skld presenterade fr tre r sedan en symfoni i c-moll, hans andra i ordningen, som vckte mycket uppseendeoch klart vittnade om att dess skapare var att rkna till vra gedignaste och intressantaste tonsttare p de strre orkestrala formernas omrde. Man kan vl inte sga att den nya  kyrkosymfoni av hans hand som framfrdes i Konsertfreningen p sndagskvllen rubbade en visshet; drtill hade den alltfr mnga detaljer av vrde. Men nog grusade den en del frhoppningar, stillvida att man hade vntat sig mer av kompositren n detta vervgande torra hantverk. Stycket sades i kommentaren ha ftt sitt namn,  Sinfonia da Chiesa , p grund av  en viss kyrklig prgel . Det vaga uttrycket berodde frmodligen p att kyrkligheten i symfonin hll sig tmligen diffus. Stilen var blandad och kunde glla ungefr vad som helst  utom ren underhllning. Formellt hade satserna var och en fr sig klassisk anknytning, men tillhopa lmnade de en ganska lst konturerad, halvmodern bild. Efter detta frsta hrande stannade tredje satsens fughetta bst i minnet; dess scherzostmning hade ett fantastiskt drag av god effekt. <br><br>Dagens Nyheter. C. B-g. <br><br> <br><br> Yngve Skld r vl inte s utprglat personlig i sjlva tonsprket, men hans symfoni i c-moll, presenterad fr ungefr tre r sedan, minns man gott nd som ett i all sin eklekticism individuellt gestaltat verk, som ett imponerande kraftprov p konstnrlig vilja och kunnighet. Hans senare tillkomna Sinfonia da Chiesa, som p sndagskvllen spelades fr frsta gngen i Konsertfreningen, gjorde knappast samma frdelaktiga intryck. Den var visserligen flott och rundhnt upplagd och tekniskt nog s skickligt utarbetad med dristiga stegringar och vlmttade kontrasteffekter, men i lngden lt den mera larmande n uttrycksfull, och dess stil tedde sig synnerligen diffus och endast bitvis samhrig med verkets artbeteckning. Den sakrala eller kyrkliga stmningen hrflt huvudsakligast frn den ibland solistiskt ingripande orgeln, men skymdes fr vrigt bort av hgst vrldsliga tongngar och motiv  den hndigt fugerade tredje satsen t.ex. tycktes falla helt utanfr den vrdnadsbjudande ramen, frsvitt man nu inte mjligtvis skulle frammana bilden av  le jongleur de Notre Dame eller ngot likartat. I vilket fall som helst: riktigt helgjuten i vsentligt avseende verkade inte denna  kyrkosymfoni <br><br>Svenska Dagbladet. K R-n. <br><br> <br><br> Konsertfreningens sndagskonsert hade en svensk nyhet p programmet, Yngve Sklds Sinfonia da Chiesa (kyrkosymfoni), ett fantasifullt och skickligt gjort verk. Musiken freter en ganska egendomlig blandning av lderdomlig och modern stil, som ibland inte r helt och hllet lyckad; i synnerhet i andra satsen blir kontrasterna vl stora.Skld skriver emellertid en mycket intressant och fin kontrapunktisk sats och hans instrumentation r frgrik och effektfull. Frsta satsen r enligt min mening verkets starkaste; musiken har en utomordentlig kraft och intensitet, och den byggs upp p ett stt som nstan erinrar om Bach. Andra satsens frsta tema r synnerligen dramatiskt, det verkar nstan recitativ, och som kontrast kommer ett mssande hymnartat tema, vilket som sagt skr sig ganska kraftigt i stilen mot resten. Den tredje bestr av en fugetta med ett livligt och spirituellt tema . Den gav emellertid ett ganska oklart intryck p grund av att s mnga stmmor rrde sig samtidigt att den ena frdunklade den andra. Sista satsen som r en Passacaglia, har i brjan en ganska enformig harmonik, men avslutningen r s sttlig, att man fr intrycket, att tonsttaren med avsikt velat spara p frgerna i brjan. Symfonin r emellertid ett synnerligen intressant verk, och man lyssnar med nje hela tiden. <br><br>Morgonbladet. Dag Wirn. <br><br> <br><br> Grdagens tolkningar stodo alla p ett mycket hgt plan. Framfr allt gller detta om frsta programpunkten, som upptog en nyhet, Sinfonia da Chiesa, op. 38 av Yngve Skld. Man frstr ocks att Bengtsson inspirerats av denna uppgift. Sllan kan man notera en konstnrligt s tungt vgande nyhet som den i gr presenterade. Sitt namn har symfonin ftt genom sin kyrkliga prgel. Denna prgel har kompositionen inte vunnit genom en arkaiserande stil utan frmst genom sin allmnna sakrala lggning. I orkestern ingr ocks orgel, vilket ytterligare understryker verkets kyrkliga karaktr. Det r emellertid hgst f meditativa partier i verket. Kompositren spar varken p krut eller p frger, och det hela gnistrar och sprakar av dramatisk gld. Det r endast i andra satsen som ngra vekare stmningar trda in, och det var inte utan att man hr ibland tyckte sig ana en viss pverkan av Wagner. Det ligger ju just nu nra till hands att dra jmfrelser med Parsifal. Sista satsens slutstegring var vervldigande praktfull. Man fick nstan en visuell frnimmelse av mktiga gotiska valv och pelargngar. Symfonin r utan tvekan kompositrens mest betydande verk hittills och man hoppas livligt p ett frnyat hrande. <br><br>Arbetaren. F. L-g. <br><br> <br><br> Sklds stycke r helt imponerande i sin allvarliga manliga resning, hans tonsprk har aldrig tidigare uttryckt sig s avancerat eller personligt vertygande, och i denna fyrsatsiga, religist stmda tondikt med sin konstfrdiga struktur och rika klangmjligheter kommer skert att lta tala om sig i svenskt musikliv. Det r ett moget verk, och lika starkt i uppfinningen som fast i formen. <br><br>Nya Dagligt Allehanda. Ture Rangstrm. <br><br> <br><br>Samma dag frekom en notis i Stockholms Tidningen; <br><br> Nordiska violinstycken frekommo vid ett halvtimmes program i radio, som violinisten Josef Grnfarb med sker teknik teknik och stor vacker ton fredrog p sndagsmiddagen. Mera genuint och omedelbart knt verkade d Yngve Sklds  Lyriskt Poem , vars nordiska tongngar dock svallade vl upprrt ibland fr att kompositionen som helhet skall kunna anses passa in under den angivna titeln. <br><br>Stockholms Tidningen. I. L. <br><br> <br><br>Nsta klipp r frn 16. Mars 1946 d Sinfonia da Chiesa framfrdes i Gvle. <br><br> Bland vra inhemska yngre symfoniker str Yngve Skld i frmsta ledet och uruppfrandet av hans  Sinfonia da Chiesa vertygade om detta. Rtta namnet borde dock ha varit rtt och sltt symfoni, enr den har fga speciellt kyrkligt i sitt innehll utver sista satsen. Mhnda har instrumenteringen, vari orgel ingr, pverkat till namnet kyrkosymfoni. Yngve Skld har emellertid en klangfantasi, som i ymnighet r ovanlig fr svenskar och hans kunnighet i instrumentering r ju ett starkt medel att terge de goda ideerna. Kontrapunktiken str ej heller efter och koncentrationen i hela verket r ovanligt stark i dess dramatiska upplggning, som i innehllet fr ens tankar till Cesar Franck och Sibelius andra symfoni. Tonsttaren spelade sjlv orgelstmman i verket, som f. . tycktes f bsta tnkbara utfrande under Eric Bengtsons hngivna ledning genom alla svrigheterna. <br><br>Gefle Posten. <br><br> <br><br>Den 27. Februari 1949 uruppfrdes Tredje Symfonien i Norrkping. <br><br><strong> Symfonipremir i Norrkping.</strong> <br><br> Orkesterfreningen i Norrkping vilar sannerligen inte p sina lagrar. Knappast har premirstmningen efter det svenska urframfrandet av Monteverdis numera riksbekanta Orfeo lagt sig , frrn den ambitisa och livaktiga institutionenr frdig fr nsta urpremir, den hr gngen dock p ett frskt verk av svenskt ursprung, nmligen av stockholmskomponisten Yngve Sklds Tredje Symfoni. Den flitige tonsttaren, som hrom ret hade en ny pianokonsert uppe i Stockholms Konsertfrening (tyvrr inget om detta i klippboken), fyller 50 r framp vrkanten och anser tydligen tillfllet lmpligt till att framvisa sitt 50:e opus; symfonien br nmligen detta opustal. Verket r fyllt av sprudlande liv  50 r r ju ingenting nu fr tiden, vilket tonsttaren tydligen vill demonstrera. Detta gller srskilt frsta satsen, ett trotsigt och mrgfullt allegro, och tredje satsen dr blsarna och strkarna tvlar med varandra i instrumentala vitsigheter. Mot dessa hade som kontrast stllts den stmningsfulla, lngsamma satsen, som efter en vekt drmmande inledning smningom reser sig och s pltsligt brister ut i smrtfylld intensitet. Dr visar Skld att han kan ha vassa klor, om han s vill, och inte minst verkningsfullt r det stt varp han lngsamt drar in klorna igen och terfaller i dov resignation. Finalen terigen tar upp ngot av de tidigare vitalitetsfyllda anslagen, men inte riktigt med samma koncentration som frut  satsen verkade ibland en aning fr hurtfrisk. Inte heller kunde man hr finna samma pregnans i temabildningen som t.ex. i frsta satsen, vilken behrskades av ett karaktristiskt tretonsmotiv, ypperligt presenterat och genomfrt. Heinz Freudenthal hade nedlagt ett stort arbete p presentationen, och tonsttaren som sjlv var nrvarande, kunde ha all anledning att vara belten. ven med bifallet, vilket var synnerligen livligt och tskilligt lngvarigare n vad som i Stockholms Konserthus brukar bests svenska nyheter. <br><br>Stockholms Tidningens utsnde medarbetare, Ingemar Liljefors. <br><br> <br><br>Yngve skrev sin violinkonsert op. 40 redan 1941 men enligt klippboken fick den vnta till 1948 p sitt uruppfrande i Tyskland och till 1955 p det frsta svenska uppfrandet och d i radio, troligen frn Frykbergs lrdagskonserter p Nybrokajen. <br><br><strong> Ny svensk violinkonsert.</strong> <br><br> Yngve Skld har ej ltit sig influeras av moderiktningar, hans musik undviker experimenterande och hller en nyromantisk linje med klar formgivning, tonvikt p melodisk uttrycksfullhet och kolorit i harmoni och instrumentation. De nya, krvare frgvalrer hans tonsprk tillfrts r endast krusningar p ytan; i stort sett r stilen sig lik frn tidigare verk. Hans violinkonsert d-moll presenterades p lrdagsmiddagen fr frsta gngen fr svensk publik via radio; uruppfrd i Tyskland 1948 har den, underligt nog, ftt vnta s lnge p inhemsk premir. Stilen har anknytningspunkter till nordisk och tjeckisk ton utan att frfalla till eklekticism, vackrast blommar komponistens lyriska dra i andantet, som med sitt fint spunna, visartade huvudmotiv och sin stmningsfrttade klangatmosfr ger visuella frnimmelser av vildmark i sommartid. Rolig r finalen, den brjar med spetsiga trblsarrytmer, varp soloviolinen vertar och leder fltet i scherzogaloppaden. Kvick och sprittande musik, som mot slutet lter solisten visa sig p styva linan i en fr instrumentet tacksamt lagd solokadens. Komponisten har skrivit bravurst och skickligt fr soloviolinen liksom ocks hans partitur ger stora klangliga frtjnster. I Josef Grnfarb hade han en tekniskt briljant tolkare med sidenskimrande ton, och i Sten Frykberg en konstnrligt besjlad tergivare av partituret. Radiotjnsts symfoniorkester spelade. <br><br>W. S. <br><br> <br><br>Yngves Fjrde Symfoni op.66 frn 1966 uruppfrdes frst 1974. Vi har allts hr ett hopp i klippboken p nitton r, vad hnde? <br><br><strong> Yngve Skld  i tiden.</strong> <br><br>Symfonin r en lnglivad form. Den avlste barockens stora byggnader vid mitten av 1700-talet. Detta innebar en radikal tyngdpunktsfrndring; frn ett uttryck fr en allomfattande och allmnnelig religis vrldsbild till en i den enskilda mnniskan centrerad spegling av denna. Spegling av vrlden: symfonin skiljer sig frn andra musikformer genom att alla flyktiga spnningar, gonblicksinfall dr r radikalt bortskurna. Eller kanske riktigare: r infrlivade med och modifierade av ett strre sammanhang: symfonin uttrycker, eller frsker uttrycka, en mnniskas totala situation i vrlden och vrldens summa i henne. En yttre uppenbarelse av detta r symfonins medium, orkesterns mnnisko- och potentiella ljudmassor; den strsta av musikaliska mikrokosmer, ett representantskap fr mnskligheten. Att symfonin kommit att spela en sdan roll mste i hg grad bero p att dess form r like med dess s mycket mnskligt liv omfattande innehll. Den tcker den ofrnkomliga brottande problematiken, vilans terhmtning, levande distans och perspektiv, dansen, leken, en syntes av allt detta som str mitt i livet  igen: symfonin r mnniskan i vrlden och vrlden i mnniskan. I onsdags kvll gestaltades en sdan positionsbestmning av vrld och mnniska i radion: Yngve Sklds fjrde symfoni uruppfrdes. Yngve Skld r fdd 1899. Han skriver lngsamt och eftertnksamt, men har en ganska ansenlig produktion bakom sig: Fyra symfonier, tre pianokonserter och ett antal solokonserter fr andra instrument, en hel del kammarmusik och ett stort antal snger. Yngve Skld r fast rotad i den klassiska tonala traditionen och dess former. I sina symfonier har han bl. a. arbetat med en stndig utvidgning av harmoniken, i likhet med s mnga andra nyklassicister. Frsta satsen i fjrde symfonin inleds av en dovt desmttad stmning dr pukorna spelar en framtrdande roll, en mktig stegring planar ut i milt lyriska trblsarklanger: det symfoniska spelet har brjat. Ett spel som r mttfullt varierat, behrskat i hllningen, utan en ton fr mycket. Den lngsamma satsen r till en brjan dunkelt mossmjuk i klangen, med insprngt stort, kraftfullt scherzoparti som mest r skmtsamt bara till namnet, i grunden skligen bistert. I all sin smidiga rrlighet r ocks tredje satsen ganska jrnhaltigt barsk, med stor doft av lnge mognat svrmod i de lyriska partierna. Finalen konkurrerar med ett slags fr hela symfonin signifikativ frsynt storslagenhet; en lugnt skarpgd och samtidigt misslynt resignation utan ngon som helst modlshet  en sinnesfrfattning som kndes som ett bde avundsvrt, adekvat och konstruktivt svar p en vrld som vr. <br><br>Dagens Nyheter. Runar Mangs. <br><br> <br><br>YNGVE STJL SHOWEN. <br><br>Wilhelm och Ib Lanzky-Otto, tv av vra frmsta hornister, hll en mycket personlig konsert med musik av sina favoriter och vnner, dribland Yngve. I den fljande artikeln i D.N. lyder rubriken: <br><br><strong>Det vras fr Yngve Skld, 82.</strong> <br><br> S mycket vackrare ting de praktfulla musikanterna bjd p efter paus.  och framfr allt  den i r 82-rige Yngve Sklds  Svit op 71 fr horn och piano. Yngve Skld lter sitt tonsprk bottna i en tyglad hgromantik. Han vet hur man spnner en bge och han vet hur hrt den tl att spnnas innan dmpande kontrast mste f driva sitt spel. Han vet ocks var relationen kontrapunkt-klangverkan blir rik och spnnande och omstts i sammansatt lyssnarupplevelse. Hans attityd r den mogne berttarens och rika personlighetens . Hans meddelanden skakar oss inte men gr livet rikare. Under rtionden har den frnmlige komponisten Yngve Skld ftt st tillbaka fr mer spekulativa namn. Dags fr bot och bttring, bsta Konserthusstiftelse och bsta Riksradio. Just i dag behver vi Yngve Sklds sansade och avklarnade kvaliteter. <br><br>Dagens Nyheter. Leif Aare. <br><br> <br><br>I Sydsvenska Dagbladet publicerades den 4. December 1984 en recension av en konsert med bl.a. Yngves musik dr ingressen s vl terger Yngves situation. <br><br><strong> Slitstarkt Helsvenskt</strong> <br><br>Ibland blir man direkt glatt frvnad d man p en konsert fr ta del av svensk musik som bde r sllan framfrd och av slitstark kvalitet. I frlngningen av en dylik stimulerande bekantskap ligger ndvndigt en vemodig undran hur mycket inhemsk musik av vrde som frvaras p biblioteksmagasin eller i arkiv och som borde omsttas i klingande resultat. Studerar man t.ex. Lennart Hedwalls stora inventering av den svenska symfoniskatten blir man ptagligt medveten om detta problem. <br><br>Ett dylikt udda verk inledde konserten p sndagskvllen i Musikhgskolans konsertsal med Malm KFUM symfoniorkester under Kaj Anderbergs ledning, den nu 85-rige Yngve Sklds Konsert fr violin, violoncell och orkester frn 1950 med Einar Sveinbjrnsson och Guido Vecchi som solister. Detta tresatsiga verk lyckades verkligen fngsla i sin fina balans mellan knsla och saklighet, fantasi och formbehrskning. Skld skriver i en moderat modernistisk stil, som visserligen inte saknar krvhet men dr krvheten mjukas upp och kontrasteras p ett synnerligen tilltalande stt av fantasifulla arabesker, inte minst i soloinstrumenten, vilkas partier genomgende kompletterar och svarar varandra p ett elegant stt bde i samspel och i dialog. <br><br>Paul-Christian Sjberg. <br><br> <br><br>Visserligen finns ett antal program, dr Yngves musik har frekommit, ngra artiklar som behandlar mer generella skeenden i musikvrlden utan att ha direkt bring p Yngves verk. Drfr avslutar jag min genomgng av klippboken med tonsttarkollegan Hans Eklunds nekrolog. Jag hoppas att denna genomgng kan skapa en insikt i och frstelse fr de stora problem, f ljusglimtar och mnga besvikelser som Yngves musikkarrir innebar. <br><br>Bjrn Olsson. <br><br> <br><br><strong> Yngve Skld har avlidit.</strong> <br><br>Tonsttaren YNGVE SKLD, Ingar, har avlidit i en lder av 93 r. Han fddes i Malmkping (Vallby) och studerade piano, harmoni, kontrapunkt och komposition i Stockholm med organistexamen 1919. Studierna fortsattes vid konservatoriet i Brnn och Prag. 1933 tog han hgre kantorsexamen och hgre musiklrarexamen i Stockholm. I freningen Svenska tonsttares riksarkiv var han verksam 1939-64 och i Svenska occidentalfrbundet var han kassr och sekreterare 1936-64. Nrmast srjande r makan Olga, sonen Gunnar med hustru Solveig samt barnbarn. <br><br>NNU EN FIN TONSTTARE och mnniska, Yngve Skld, har lmnat det jordiska. Han efterlmnar en rik och frnmlig produktion, bland annat fem symfonier, solokonserter, orgelmusik och en mngd kammarmusik fr olika besttningar. <br><br>Mitt frsta mte med Yngve var p Tonsttarfreningens bibliotek dr han var anstlld, drtill nd och tvungen av ekonomiska skl. Jag var utsnd av Orkesterfreningen i Sandviken fr att botanisera bland svenska verk och fick d syn p Sinfonia da Chiesa, som jag ansg vara ett ypperligt verk av Yngves hand fast jag d inte visste att jag hade tonsttaren framfr mig. Sedermera i Tonsttarfreningen blev vi mycket goda vnner nda tills hans krafter sinade. Beklagligt r att han inte p lngt nr fick den uppskattning han verkligen frtjnade under sin livstid, delvis p grund av blygsamhet och motvilja att prata fr varan. Jag minns ett sammantrffande med Hilding Rosenberg p STIM d vi kom att tala om Yngve. Hilding sade; - Den grabben r hyperbegvad. Det kan man verkligen hlla med om. Det r att hoppas att eftervrlden kommer att upptcka vilka kvaliteter som ryms i hans musik och att den kommer att spelas ofta. D sitter han nog i sin himmel muttrar p sitt oefterhrmliga stt: <br><br>- Det dr var vl inte s mrkvrdigt. <br><br>Det r just vad det r. <br><br>HANS EKLUND. Tonsttare. <br><br> <br><br> <br><br> <br><br> <br><br> <br><br> <br><br> <br> <br> </p> </div> <div id="rightMain"> <p> </p> </div> </div> <div id="rightBoarder"></div> </div> </body> </html>